Strof 17, Århundrade 4. "Genom den gamla norden skall den passera, skepp till skepp kraftens kraft. All styrka till de som gräver fram den, förenade tillsammans kommer jorden självt att bli förtärd."

En Gua underrättelsekommuniké som fångades upp av Raven Nation nämnde ett allsmäktigt vapen som Gua har spenderat åratal av sökande av, och nu var vi nära att finna det. En sökning efter arkeologiska utgrävningar, kom upp med en utgrävning av en Vikingbosättning i Nova Scotia. Att korsa gränsen till Kanada var en risk, men det var en som jag var villig att ta.

Utgrävningen var placerad vid en busskyrkogård, gårdagens bosättning var dagens soptipp. Jag var tvungen att ta mig i en låg profil, den här gången föreställde jag en lastbilschaufför vid namn Clyde som vandrade in på fel ställe. Men det är därför jag har Eddie och Jordan. Eddie var där som en välkänd arkeolog vid namn Dr. Charles Channing. Hans partner vid utgrävningen skulle vara en man som gjort sökande efter "Tors Hammare" sitt livsarbete. En spänd, stöddig snubbe vid namn Dr. Samuel Spiedel. Jordan var Jane, den trofasta arkeologistudenten.

Kunde denna hammare vara vapnet som Gua letade efter? Det verkade vara osannolikt. Men på något sätt var de två sammanlänkade.

Även Eddie var skeptisk, och kallade hammaren för det "Gyllene Skinnet" eller "heliga Graal." Han sa att det fanns en orsak till att dessa saker fortfarande var myter, och att det beror på att dom inte existerar. Antar att Eddie ansåg, om Paranoid inte hade avslöjat dem så var dom inte intressanta nog att avslöja.

Förutom det att Gua endast varit intresserade i Jorden sedan 40-talet, och Eddie ville inte tänka på att dom varit här sedan Vikingatiden. Jordan sa åt honom att slappna av, antar att Eddie behövde leva och lära.

Med mitt team som mina ögon och öron, och att kunna skapa en diversion, så kunde jag smyga mig in i utgrävningens huvudtält. Och det jag hittade gjorde pusslet ännu mer förvirrande, en gammal hammare i en silverbox. Hade inte tid att undersöka den ytterligare. Jordan såg att utgrävningens ledare Bishop och hans tunge hantlangare Ash, reagera på något oro och jag var tvungen att ta mig ut därifrån. Men torpederna upptäckte mig, och dom hade vapen.

Och sen var jag borta. I en stor blixt öppnades en verklighetsfrämmande portal, och drog in mig ...

Det är här som jag fortsätter berättelsen.

Jordan här. Vad som hände Cade var ett mysterium för både Eddie och mig. Vi tappade kontakten med honom, skott och statisk elektricitet. Men jag vill behålla lugnet. Visst, min första impuls är att gå in med mina största vapen, men någonting sa mig att detta inte var rätt sätt, åtminstone den här gången. Jag började min egen utredning, och höll kvar vid min "Jane" persona.

Tills jag såg Bishop ta kontakt med Mabus Online. Eddies värsta scenario hade bekräftats. OCh om sanningen ska fram, min också. "Tors Hammare" hade fått namnet av människan, men det visade sig vara utomjordiskt. Över kommunikatorn antydde Mabus dess ödeläggande effekter, och han sa att åska var en lämplig länk till vapnets förkrossande effekter.

Det definitivt det vapen som Gua önskade, en maktens makt. Jag antog att det var dags att ta kontakt med mitt folk Raven Nation. Vi hade inte hört något från Foster, och Eddie började att gå upp i limningen. Jag underrättade det närmaste teamet, men det skulle ta ett tag innan dom skulle anlända. Tills dess, var jag och Eddie det. Vi var tvungna att få tag på vapnet, och dra innan Bishop skulle kunna leverera vår förintelse till sin slemmige ledare.

Eddie spårade en del vild elektromagnetisk aktivitet, som tydde på en kvantumfickas typ. Men det var då som Ash och Bishop avslöjade oss, eller dom trodde dom gjort det. Gua visste att dom inte hade den riktige Dr. Channing i sin krets, men dom kunde inte binda honom som Cades närmaste allierad. Och min täckmantel var fortfarande fast.

Eddie var bunden inne i tältet när Spiedel, blottade vad som såg ut att vara äkta, den mytiska Tors Hammare. Men när han plockade fram den, blixtrade det till på den, och sen verkade det som om världen öppnades. En energiportal, olikt någonting vi någonsin sett. Cade befann sig inuti, och han såg ut som ett spöke.

Han ropade på mig, men han kunde inte ens se mig. Han var blek, bleknande. Det lät som om han hade ont, jag vill kasta mig in och hjälpa honom ut. Men jag visste, om jag och Cade var ute ur spelet, så skulle Gua få sitt vapen och det skulle vara game over. Cade hade inte velat ha det på det sättet, och det ville inte jag heller. Jag får rädda honom senare, vi kunde inte göra någonting förrän vapnet var i säkerhet, i Raven Nations händer.

Eddie hade tagit sig loss, och han sa att han hade hammaren. Men så vitt jag visste hade Spiedel sprungit iväg med den, när portalen öppnades. Det var då jag till slut förstod, Hammaren hade splittrats till två delar. Cade trodde att han hade hittat den tidigare, men han hade bara funnit ena halvan. Nu hade Eddie den andra. "Sammansatte kommer jorden självt att bli förtärd." Det passade in i Strofen. Gua hade inte vunnit än, dom behövde förena de två delarna för att få den att fungera.

Jag behövde Eddie för att jobba med den halvan som han hade, och att räkna ut hur den fungerade. Det var vår enda chans att få tillbaka Cade, och jag ville ha Foster här för slutstriden. Eddie gillade inte alls idén, och han sa till mig att han behövde tid och tystnad. För att kunna undersöka denna utomjordiska teknologi, och Gua fanns överallt.

Fan för Gua. Nu var det mellan mig och dem. Och ni vet alla vad denna tjej, känner för utomjordingar. Dom kommer att önska att dom aldrig satte sin fot, på min sida av galaxen.