Logg av Sikozu Shanu, ombord på Leviathanen Moya i den Plågade Rymden:

För en gång skull, har en katastrof uppstått på grund av denna besättning — speciellt när Chiana försökte att göra någonting marginellt förnuftigt. När två handlare erbjöd att sälja en slavflicka som hette Talikaa till oss, insisterade Chiana på att vi skulle befria henne genom att köpa henne. Talikaa visade mycket lite tacksamhet mot oss för att ha räddat henne. Värre, alla som hon rörde (som, slutligen, var alla utom Noranti) började att uppföra sig underligt. Aeryn var kallare mot Crichton än deras pågående konflikt kunde motivera, medan Crichton blev dåraktigt övertygad om att han och Aeryn snart skulle försonas.

Chiana var till och med mer sexuell än vanligt — mot Talikaa. På en annan plats skröt Rygel för D'Argo att han hade lurat handlarna, och gett dem billig ändrad valuta. Rygel är otroligt girig, men det är sällan som hans snikenhet förråder honom till att göra ett sådant fånigt erkännande. D'Argos ilskna svar var lika oproportionerligt.

Det verkade som om varenda besättningsmedlems dominanta karaktärsdrag (Crichtons hoppfullhet, Rygels girighet, och så vidare) hade förstärkts. Trots att Talikaa agerade som en skygg ex-slav, misstänkte jag och Noranti att det var hon som var skyldig till de andras udda uppträdande. Jag uttryckte min oro till Scorpius, som övertalade Crichton att spåra upp vår gäst. Och efter en jakt över hela skeppet, trängde Crichton och Aeryn in Talikaa i ett hörn.

Senare kunde dom inte komma ihåg hur flickan hade gjort dem medvetslösa, endast att det hade varit snabbt och våldsamt. Dom vaknade upp och kände sig sjuka och tomma. Det dröjde inte länge förrän Talikaa angrep D'Argo, Chiana och Rygel på samma sätt.

Jag verkade vara immun mot Talikaas underliga förmågor, men hon angrep mig också. Hon förvandlade sig till ett spindeliknande monster, sen högg hon av min arm och ben och lämnade mig i tron att jag var död. Noranti och Scorpius hittade min medvetslösa kropp i tid. Medan Noranti hjälpte mig, började Scorpius att utkämpa en fruktansvärd mental strid: Talikaas beröring hade uppmuntrat den farliga, Scarranska sidan av hans blandade anor, vilket övermannade hans normalt välbalanserade personlighet.

Svaga och sjuka, insåg de andra nu att Crichton hade blivit pessimistisk, och Aeryn alltför känslig, D'Argo underligt blid, Chiana kysk och Rygel apatisk. Talikaas andra kontakt med dem hade tagit bort de dominanta egenskaperna som hennes första beröring hade ökat. Senare upptäckte Moya att handlarnas skepp var på väg tillbaka.

Besättningen var oroliga att männen upptäckt Rygels bedrägeri och att dom kommit tillbaka för att ta ut sin hämnd. Men handlarna kom i själva verket för att be om vår hjälp. Dom kom för sent, när vi väl fått ombord deras skepp på Moya, hade dom dött av en fruktansvärd sjukdom. Det blev snart klart att dom hade varit Talikaas tidigare offer. Crichton och de andra såg sitt eget grymma öde i handlarnas lik.

Ombord på deras farkost, hittade dom en medicinsk datafil som förklarade Talikaas uppträdande. Hennes ras ökar för att sedan "skörda" sina offers neuralenergi från var och ens dominanta egenskaper. Varje offers stulna neuralenergi lagras sedan i en unik klot i hennes bröst för att konsumeras senare. Om besättningen kunde finna Talikaas näste och förstöra klot, så kunde dom återfå sin styrka igen och besegra henne.

Jag återfick medvetandet och var lättad att upptäcka att Noranti åter hade fäst mina lemmar ordentligt. Även om Scorpius led något fruktansvärt, såg jag honom ändå som en värdefull allierad; medan Noranti överreagerade och slog honom medvetslös med ett av hennes pulver.

Ingen kunde hitta Talikaas näste, och besättningen började att bli allt svagare både fysiskt och mentalt. Crichton var förtvivlad; Aeryn vara nära att få panik. Då startades handlarnas farkost och flydde från Moya. Säkra på att Talikaa hade flytt, skyndade dom sig till D'Argos skepp för att följa efter henne. Crichton som nu var alltför svag, stannade kvar ombord på Moya. Men när D'Argo och de andra bordade skeppet, upptäckte dom att det var tomt.

Det hade varit en skenmanöver. Talikaa var fortfarande kvar ombord på Moya. Och dom enda som var kvar nu för att stoppa henne var jag själv till hälften handikappad, Scorpius (som började att förlora sitt förstånd), Noranti (gammal, opålitlig), och Crichton (som nästan var död, men om detta berodde på hans neuralkollaps eller självmord var svårt att veta).

Om det inte vore för Scorpius, hade mitt liv ombord på Moya varit bortom outhärdligt. Naturligtvis kom Crichton upp med en plan då för att offra honom, den ende kompetenta varelsen (förutom mig själv) ombord på Moya, som ett desperat försök att lura monstret till att blottlägga sitt näste.

Om jag bara visste vad Scorpius såg i denna Människa.