John Crichton, Kommendörkapten, lämna ett meddelande efter tonen.

Pilot, du kommer inte att tro på detta. Fan, jag kan inte tro på det. Eller rättare sagt för ett år sedan, så skulle jag inte trott påt. Nu efter allting som jag varit med om, kan jag nästan tro på vad som helst.

Vilket inte betyder att jag blev lurad alls, jag menar, jag tror att det hände. Men trodde bara inte att det som hände... hände.

Förlåt om jag låter osammanhängande, Pilot. Men denna resa genom ett rus, liksom gör det svårt att göra en sammanhängande förklaring.

Först, vaknade jag upp och jag var tillbaka på Jorden, tillbaka hemma i ett sjukhus. Min pappa var där, och DK. som talade om hur tråkigt det var att Farscapeexperimentet inte fungerat han frågade mig hur jag mådde efter min "olycka."

Ganska ganska onödigt för att vara dom igen va? (A Human Reaction) Jag menar jag hur ju gått igenom detta en gång redan, jag är vad man kan kalla ett proffs i att upptäcka manipulerade verkligheter. Så jag nickade och log mot farsan och DK., klev ur sjukhussängen knallade iväg till den första tjejmuggen jag kunde hitta. "Hade inte varit där förut," som du kanske vet? Jag tänkte att jag skulle gå in igenom dörren, och slå ihop klackarna och komma tillbaka till Kansas.

Jag måste erkänna att jag blev lite överraskad när dörren öppnades till en äkta toalett. Och förresten damrummen har inte de där sofforna och guldhandfaten, som man ser i filmerna. Jag vet inte vad det är, som får alla att bli så upphetsade över, och jag är även mer förbryllad över det faktum att kvinnor alltid verkar gilla att gå dit i grupp. Det fanns inte ens en stol. Men jag kommer ifrån ämnet.

Okej, det kanske inte var dom den här gången. Men det var definitivt någonting, det fanns inte en chans i helvete, att jag verkligen var tillbaka på Jorden.. Speciellt när Fågelskrämman, Plåtniklas och resten av er började att dyka upp.

Jag nämnde läkaren va? Aeryn? Nåväl inte riktigt Aeryn. Men på sjukhuset fanns den där läkaren som verkligen var lik Aeryn, med det undantaget att hon hade snyggare hår. Hon presenterade sig som Bettina Fairchild. Hon påstod att jag skadats i en olycka, under ett test med Farscapemodulen och att jag varit medvetslös i en vecka. Jag försökte att syna hennes bluff, för att ta reda på om hon var den riktiga Aeryn fångad i denna labyrint tillsammans med mig. Hon bestämde sig för att jag var tokig och skickade mig till en psykiater för en undersökning.

En blå psykiater, Pilot. Det är riktigt; Zhaan. Men naturligtvis så är det inte Zhaan. Och den våghalsige astronauten dom presenterar mig för är D'Argo, men naturligtvis är han inte D'Argo. Och den lille knubbige cigarrökande chefen är inte heller Rygel.

Så jag rusar runt på Jorden sökande efter en väg ut, istället hamnar jag på en bar där jag lyssnar på ingen annan än, Scorpy och Scorpytones med dig, Pilot, rockande på Kongos, eller nåt. Jag tar det lugnt och tar en drink, och vem tror du sätter sig på barstolen bredvid mig? Scorpius. Den riktiga, den här gången. Åtminstone säger han det. Han försvinner innan han kan berätta speciellt mycket, men han dyker upp senare igen. När jag är tillbaka på sjukhuset, vilket är en annan historia som jag inte bryr mig om att förklara.

Poängen är att Scorpy är den ände som verkar förstå att inget av det som skedde var verkligt, men för vad allt jag vet, så kan han ha varit ett mer komplext sorts. Jag menar alla håller på och frågar mig när jag ska göra ett nytt försök med Farscapeexperimentet igen -- det är inte en alltför svårt att tänka sig, att Scorpy fört mig hit så att han kunde få en bra plats vid maskhålsöppningen.

Fast han nekade till detta. Han sa att han var här för att hjälpa mig. Han talade om för mig att jag var i en konstruerad verklighet -- liksom, (A Human Reaction) -- men det är inte De Gamla som ligger bakom det hela. Scorpy berättade för mig att jag hölls fången av en Scarran, som planerade att döda mig om jag inte lyssnade på Scorpius råd om hur jag skulle vinna över honom.

Det eller så kunde jag ha fortsatt mitt liv här, med att busköra med D'Argo och Chiana i deras cabriolet, och låtsas att detta verkligen var Jorden.

Men med Scorpius som min enda möjliga länk till Moya och verkligheten, vilket val hade jag? Det är inte som om jag är ivrig på att tro på Scorpius, men det är det, att bli dödad av en Scarran, eller Crichton i Underlandet.

Jag är inte säker på att jag vill veta vad som finns bakom dörr nummer fyra.