Medan den Vedranska solen närmar sig Seefra, gör besättningen det lilla dom kan medan Harper gör allt för att hitta en lösning. Dylan kommer in för att kontrollera hans framsteg, ovetande om att någonting främmande har kommit ombord på Andromeda. Det blir Trance som först känner att något, när hon går längs en korridor men hon kan inte riktigt sätta fingret på det. Medan hon fortsätter sin promenad, sökande efter källan för störningen, rapportera Harper till Dylan om sin plan. Han har uppfunnit ett kraftsegel som kommer att fungera som en stor reflektor, och skicka tillbaka solens energi genom portalen och ge dem mer tid för att reparera den bristfälliga, tillverkade solen. Den enda avigsidan är att någon kommer att bli tvungen att placera sig själv i farosonen, och bogsera seglet till den utsedda platsen. Dylan lyssnar på honom, men är samtidigt distraherad på samma sätt som Trance var, och känner av en närvaro i närheten.

Trance frågar skeppets dator, och hennes misstanke blir bekräftad. Skeppets sensorer har spårat en oförklarlig energiläsning på däck sju, eftersom Trance vet att Beka arbetar där skyndar hon sig dit. Beka håller på att går igenom reservdelar till Harpers segel, när ett gnistregn strömmar från en accesspanel bredvid henne. Hon hoppar undan i tid, men hon upptäcker aldrig det svarta hålet som formas bakom henne. Trance springer nerför korridoren ropande hennes namn, och dom två dyker ut från faran precis i sista sekunden.

Dylan går senare nerför en korridor med en spårningsapparat, och lyssnar på skeppets AIs rapport om den gravitationsstörningen. Hans apparat ger utslag samtidigt som AIn börjar att brytas. Han följer signalen nerför korridoren, plötsligt hittar han en kvinna som mixtrar med minnesbankens stordator. Han beordrar henne att gå undan, och hon upphör med det hon hållit på med. Samtidigt övermannas han nästan av ett oroande minne, som han inte riktigt kan förstå. Hon tittar vänligt på honom och presenterar sig själv som Marida, och talar om för honom att hon letat efter honom, hennes make.

Hon hade gått igenom skeppets uppteckningar, i förhoppning om att hitta bevis på deras tid tillsammans. Han är i chock och han har inga som helst minnen av henne. När hon närmar sig honom, känner han någonting och ett avlägset minne av en kram mellan dem.

Dylan som är nyfiken på hur Marida kan navigera genom skeppets minnesbankar, ger AIn uppdraget att söka efter vittnesbörd om henne på skeppet, men ingenting kommer fram förrän reservfilerna sökts igenom. AIn hittar en ofullständig fil där, men den förblir låst. Datumet på filen är från kort efter det Nietzscheanska bakhållet, som lämnade Dylan och Andromeda frusna i det svarta hålet. Trance och Dylan fastställer att Marida varit där under hans stasis, och att Dylan i själva verket levde tillsammans med henne under några av dessa år.

Dylan lyssnar när Harper förklarar vilka faror som Rhade, kommer att ställas inför när han ska bogsera kraftseglet till dess position. Marida erbjuder sig att generera en tyngdkraftspunkt, för att neutralisera solens dragningskraft. När Harper undrar hur hon ska kunna klara av detta, rapporterar AIn att den ofullständiga filen nu är tillgänglig. När den spelas upp på en monitor visar den Marida som närmar sig Dylans fastfrusna kropp, och drar ut hans innersta natur som fylls ut i en annan form av Dylan. Harper blir förbryllad men Dylan har redan räknat ut vem Marida är. Hon det svarta hålets uppenbarelseform.

Beka jobbar vid ett kontrollbord, medan Rhade och Marida diskuterar flygvägen. varken Beka eller Rhade uppmärksammar den försiktigt dolda illvilja som Marida hyser mot Beka, den som ryckte bort Dylan från hennes grepp. När Rhade placerar sin hand på ett ledstång, rör även hon det i smyg och skickar en elektrisk laddning genom den, vilket kastar iväg honom och han får mindre nervskador i handen. Uppdraget att placera ut kraftseglet hamnar hos Beka, den enda pilot som är tillräckligt skicklig för jobbet. Dylan upptäcker Maridas självbelåtna utseende och talar om att han tänker flyga uppdraget själv. Han känner igen blicken i hennes ögon, men säger bara att han kommer att känna sig säker med henne som hans guide.

Marida får en möjlighet att träffa Beka ensam och påkallar hennes ego, och övertalar henne att göra det eftersom hon klart och tydligt är den som är bäst för jobbet. När hon är på väg, anropar hon Harper för instruktioner om hur hon ska utplacera seglet, som omedelbart meddelar detta till Dylan. Han ger order till Beka att avbryta, och håller ett vakande öga på Marida, som spelar oskyldig. Men Beka har redar passerat den punkt där hon inte kan avbryta, och påbörjar sin inflygning men hennes vinkel är lite fel.

Dylan vet precis vad som sker, och tar tag i Marida. Han ber henne att fixa det, men hon fortsätter att spela oskyldig. Han trycker upp henne mot en vägg, intimt men avskräckande, och talar om för henne att han vet att hon försöker göra sig av med Beka, den som stal honom från hennes grepp. När Marus skrov börjar glöda från hettan, svär Dylan att Marida aldrig kommer att få tillbaka honom om hon dödar Beka.

Det verkar som om hon ska ge sig, men hon försvinner plötsligt, och skeppets AI rapporterar om ett intrång i stordator. Medan Dylan springer iväg för att stoppa henne råder Harper, Beka att slänga seglet men hon vägrar. Efter att han fått reda på att Marida tagit sig in i skeppets dator, bestämmer sig Dylan för att följa efter henne in via VR in i stordatorn och fängsla henne som data. Han hittar henne bedrövad och drar loss datatråd, och visar henne deras konflikt när Beka befriade honom från henne omfamning. Han hade aldrig gått med på att stanna, och hör inte hemma utanför sin egen tid. Han säger sen åt henne att släppa taget men hon piskar mot honom i frustration, och börjar slå sönder skeppet inifrån. Han kämpar mot henne ett tag sen fångar han henne i en björnkram, för att lugna henne.

Harper varnar Dylan att hans tid börjar att ta slut, och att han snart kommer att dö om han inte låter Marida gå. Plötsligt släpper Dylan henne och ropar en order till Harper, som skriver några kommandon till datorn vilket gör att Marida försvinner in i en låst datafil. Datorn tar emot den nya minnesdepå, och Harper skickar över den till Beka som en stabilisator för kraftseglet. Hon vecklar ut det och återfår kontrollen över Maru, och styr bort från sin dödliga väg. Harper vrider seglet med en fjärrkontroll samtidigt som Beka dockar med Andromeda.

Trance informerar Dylan om att lägga till Marida till datapaketet hade lagt mer stress på hålet, och gjort det större. Hennes sol kommer att rusa genom det snabbare nu, men Dylan förblir lugn. Ett rikt liv format med utmaningar är det liv han valt, och han kommer att komma på ett sätt att stoppa den Vedranska solen.