Ortsborna på Seefra-1 kämpar sig igenom en tryckande dag, i den lokala saloonen. En utdragen torka har tärt på vattenförråden, och Harper gör sig inga vänner när han förblir fast i sin en maximum. En uttröttad resenär kommer in genom dörrarna, och duckar flinkt undan kaoset där inne som om hon följer en daglig rutin. Hon går fram till baren och tilltalar Harper med hans namn, en sak som överraskar honom på grund av att han aldrig träffat henne.

När hon går iväg från bardisken ger hon en av besökarna rådet att flytta sin flaska något, när en sekund senare det kommer en liten meteor inflygande och flyger rakt igenom mannens flaska och splittrar den. Dylans uppmärksamhet har väckts, av hennes uppträdande och hennes sett att vara. När resenären får syn på honom, är det hennes tur att bli överraskad. Hon kallar honom vid namn men stoppar sedan sig själv, då hon räknat ut att den Dylan Hunt hon kände måsta vara död sedan 300 år tillbaka.

Namnet drar till sig uppmärksamhet från baren, men hans vänner avfärdar det som ett skämt. Sen presenterar hon sig själv som Celine, men hon drar sig undan när dom frågar hur en ortsbo kan känna till hans riktiga namn eller position i Högvakten. Sen går hon ut, kort därefter ser vi henne åter komma in i baren, och samma scenario visas åter upp. Men den här gången följer Dylan med henne ut, där han börjar att fråga ut henne. Hon ger honom inte speciellt mycket till en början, då hon inte tror att han kan hjälpa henne. Men när dagen gått börjar hon att bli alltmer obesvärad.

Dom fortsätter sitt samtal i Dylans rum, och utvecklar en kraftig attraktion, mellan varandra när hon uppmärksammar hans Högvaktsuniform. Då berättar hon för honom hur hon mötte honom vid hans parad, innan han tog befälet över Andromeda. Hon har även hört talas om hur hans försteofficerare hade förrått honom till Nietzscheanerna, vid striden vid Witchhead innan han blev fast i det svarta hålet.

Att mötas igen efter så lång tid, för dem samman och dom hamnar till sist tillsammans i Dylans säng. Efter att solen gått ner, vaknar Celine upp, och efter ett ögonblicks hopp att Dylan ska komma ihåg henne försvinner hon i en ljusvirvel.

Återspolning: En ny dag för alla utom Celine, när hon återvänder till baren. Ovillig att ge upp sitt hopp att Dylan, ska komma ihåg och hjälpa henne. Går hon igenom sin välkända rutin, och närmar sig honom. Hon övertygar honom genom att redogöra hans story och hennes egen, sen visar hon honom ett Vedransk Astro-vetenskapligt Institut ID-kort, daterat tre hundra år tillbaka i tiden. Hon tar med honom till underjorden till ett gömd Vedranskt laboratorium där hon och VAI utförde hemliga experiment med slipström, i förhoppningen att kunna avspärra sig själva från Abyssen.

Men hennes överordnade hade andra planer; dom använde sig av tillgångarna för sin egen portal till Tidens Rutt. Men för att skapa denna portal krävdes ett planetförskjutning, och när Celine insåg att dom riskerade att orsaka kraftiga och skadliga klimatförändringar. Såg hon till att avslöja dem, men dom hade redan startat programmet.

Hon hade försökt stoppa det men dom hade målmedvetet skadat maskinen, genom att slå sönder Methus kristallen som innehöll programmets instruktioner. Detta hade sugit in henne, och spärrat in henne i en evig loop. Dylan har en misstanke att det fragment som Beka fått av Virgil Vox är den andra halvan. Men Celine börjar att få slut på tid, och hon blir allt svagare när dom angrips av vattenletare när dom lämnar labbet. Dylan expedierar dem, men Celine slås medvetslös.

Dylan tar med sig henne till Andromeda och placerar henne under Trances vård, sen kontrollerar han Seefras omloppsbana med Harper, för att fastställa hur lång tid dom har på sig innan Celine försvinner igen. Doyle börjar att analysera algoritmerna, som bränts in på dom två delarna. Hon upptäcker att en del av informationen saknas och utan den, är en beräkning alltför riskabel. Celine är den enda person som är kapabel att fylla i luckorna, men en cerebral minnesförstärkning kan mycket väl döda henne i det tillstånd som hon befinner sig i. Hon är redan mycket svag och döende, efter hennes 300 åriga loop. Hon vaknar och finner Trace som sköter om henne, men hon känner sig för svag för att gå upp ur sängen och hjälpa dom andra.

Trance lägger en hand på hennes huvud, och den andra på hennes mage för att ge henne lite av sin egen energi. Detta gör att hon kan gå till kommandobryggan och Dylan. Där studerar hon det dom har, och kämpar för att komma ihåg den saknade algoritmen. Men genom åren, har hennes minne blivit något tomt. Innan hon kan komma ihåg, känner hon igen den välbekanta skiftningen som kommer att skicka tillbaka henne in i loopen.

Dylan lovar att han ska komma ihåg, medan ljuset fladdrar till runt omkring henne och hon försvinner. Nästa dag börjar besättningen att arbeta, och använder dom två kristallerna och noteringar som dom lämnat till sig själva om Celine för att veta vad som ska göras. Plötsligt kommer Harper inrusande på kommandobryggan, han har fått svaret till luckan uträkningen i en dröm. Och har börjat förstå att VAIs forskare använde sig av samma slipströmsteknologi som Andromeda använder sig av, han plockar fram skeppets navigationssystem för slipströmmen och fyller i den saknade algoritmen. Nu måste dom finna Celine för att kunna översätta instruktionerna, och styra tillbaka Seefra-1 till sin ursprungliga omloppsbana.

Dylan sitter och väntar i baren, osäker på vad han kommer att minnas. Men när hon kommer in och kysser honom, kommer hans minnen tillbaka och dom återvänder sedan till labbet. Hon är fast besluten att hjälpa Seefra där hon misslyckades tidigare, och bestämmer sig för att underkasta sig cerebral acceleration trots Dylans protester. När dom kommer ner i gångarna under staden, blir dom angripna av vattenletarna igen, men den här gången har dom med sig Beka och Rhade som tar hand om dem medan Dylan och Celine fortsätter mot labbet. När dom kommer in dit är redan Harper och Doyle där, och dom har redan fått igång labbets system.

Doyle leder Celine till en stol som är utrustad med en glorialiknande apparat, som kommer att hjälpa dem att få fram den information dom behöver, från hennes förvirrade sinne medan Harper placerar ut den reparerade kristallen. Sen aktiverar dom maskinen och det märks att Celine blir skakad, och Dylan rusar fram till hennes sida för att koppla bort henne. Men hon vägrar och räknar upp riktningar till Doyle, som slår in dem i datorn. När dessa algoritmer visas på skärmen, kan hon se att dom är obetydligt fel.

Hennes överordnades originalprogram var tillräckligt nära för att bryta sönder Seefra-1s tyngdkraftsfält, men inte tillräckligt exakt för att kontrollera planetens förskjutning. Det hade istället förvandlat planetens klimat fruktansvärt torrt och kalt, och fängslat henne i denna tidsloop. Hon ropar ut justeringarna och sjunker sedan utmattat ihop i sin stol. Hennes livskraft har börjat sjunka dramatiskt, och Dylan rusar över till datorn för att avsluta programmet. Sen ger han order till dom andra att utrymma labbet, uti fall att en katastrof skulle inträffa. Han passar in Methus Kristallen i en kontrollpanel och ser på när en ljusfylld portal öppnas, och skjuter ut rakt igenom taket ovanför.

Han bär sedan på Celine till ytan, och hon vaknar upp när dom närmar sig den nu stabiliserade ljuspelaren. Trots att hon vill stanna med honom, har hennes liv börjat att ta slut. Dom delar en kyss innan hon kliver in i portalen, som sedan skickar tillbaka henne till det liv som stulits från henne.

Nästa dag är det nästan så att Dylan väntat att möta henne, när dom alla känner hur marken börjar att skaka våldsamt när planeten rätar ut sig. Straxt därefter börjar det plötsligt att regna, vilket får lokalinvånarna att jubla.